söndag 22 april 2018

Ett litet bord

I höstas köpte jag en kopparbalja med tillhörande stativ på loppis, och över vintern blev grejerna stående utomhus nere vid komposten. Teorin om att alla loppisgrejer hittar sin plats förr eller senare besannades ytterligare idag, när jag kom på en fiffig grej att göra med det där underredet.


Jag kom nämligen på att jag skulle göra ett litet bord av det. Stativet bildar liksom en liten "hylla"  på insidan upptill, så det var superenkelt att bara såga till brädor och lägga ner dem på den där kanten. 


Fröken Grön tager som bekant vad hon haver, och i ladan har vi samlat både nya och gamla brädor. Eftersom jag sågade med fogsvans kändes det skönt att slippa såga av brädorna på längden, men de stumpar jag hittade räckte dessvärre bara till fyra längder. Jag var till och med över hos grannarna och snokade i deras uthus, men till slut hittade jag en grövre bräda i vår egen lada, som passade perfekt. 


Flera somrar i rad har jag tänkt att jag borde ha ett litet bord vid min däckstol, så att jag har någonstans att ställa ifrån mig kaffekoppen när jag sitter och läser. Nu har jag det!


Ett tag tänkte jag betsa träet lite grann, men sen struntade jag i det. Det blir säkert fint ändå bara väder och vind får göra sitt, och ruttnar det så gör det inte så himla mycket, för det finns fler brädor i ladan. Underredet är ju redan rostigt så det förslår, så det behöver jag verkligen inte vara rädd om heller. 


Sen ville jag naturligtvis piffa till runtomkring också. Jag flyttade över ett litet videträd från en terracottakruka till zinktunnan med öron, som jag köpte för 20 kronor i påskhelgen. I en mindre zinkkruka (även den loppisfyndad så klart) planterade jag några murgrönor från mataffären. Som av en händelse råkade det vara loppis i huset mittemot mataffären, och där hittade jag en senapskula modell större. Jag älskar klot!


På ett ställe där grävmaskinen har kört sönder gräsmattan stack det upp en stor stenbumling, som jag grävde upp och rullade hit. Jag älskar stenbumlingar också! Krukan med lila gyllenlack får också vara med.


Däckstolen behöver jag dra åt skruvarna på, för den är lite vinglig efter vinterförvaringen i ladan. Kanske ska jag dra på lite ny färg också, för den börjar flagna lite grann. Men det får bli en annan dag.


Nu återstår som vanligt bara att se hur mycket tid jag kommer att tillbringa här, sittandes på min rumpa. Jag brukar inte vara så bra på det, men det kanske får bli mitt "nyårslöfte" när det gäller trädgårdssäsongen 2018, hihi!

lördag 21 april 2018

Skola om tomater

Nu minns jag varför jag inte gillar frösådd. Det där med att plantera om allt i större krukor är ju bedrövligt tråkigt. Fast nog underlättades proceduren av att jag hade sått i briketter i år. Mycket tomater blir det...


Längre inlägg än så blir det inte idag (heller), för nu drar maken och jag på 60-årsfest. Kanske vi rentav får tillfälle att svinga våra lurviga? Det var inte igår. Och lurviga ben har vi båda två, så här efter den låååånga vintern, hihi!

fredag 20 april 2018

Längtans blåa blomma

Årets varmaste dag har onekligen satt sprutt på naturen. Idag har grönskan börjat spira i min trädgård! Och vid päronträdets fot blommar längtans blåa blomma. Så ljuvligt! Jag kan inte minnas att det fanns något alls där igår, men jag tittade kanske inte ordentligt. 


Nu är det fredag igen. Det är fortfarande varmt ute. Jag har en godispåse. Imorgon får jag sovmorgon. Livet är gott!

torsdag 19 april 2018

Längtar efter grönt

Nu längtar jag efter att det ska bli grönt. Känslan förstärktes ännu mer nu ikväll, när jag satt på den gröna bänken med en bunke glass och bara gottade mig i solen. Så varmt vi har i Skåne idag! När jag blundade kändes det som sommar, men lika snopet var det varje gång jag öppnade ögonen och bara såg kala grenar, ihopkrattade lövhögar och risiga rabatter. 


Men blir det ett par dagar till med sol och värme så sätter det alldeles säkert fart. Och på ett sätt är det ju ändå härligt att tänka att vi har allt det där ljuvliga kvar. Men den som väntar på något gott blir allt lite otålig...

onsdag 18 april 2018

Gyllenlack

Gyllenlack har väl nästan blivit något av en trendblomma i år, så mycket uppmärksamhet som den får både i trädgårdstidningar, i media och i trädgårdsbloggar. Men jag får säga att det verkligen är välförtjänt uppmärksamhet, för den är himla fin och dessutom väldigt tacksam. Plantorna klarar en och annan frostnatt (iallafall här i södra Sverige), blommar jättelänge och så finns de i flera olika färger.


Jag läser på Wikipedia att gyllenlacken är en tvåårig ört som blommar först under sitt andra levnadsår. Av den informationen drar jag slutsatsen att de plantor man köper i full blom redan är inne på sitt andra levnadsår, men med lite tur går de tydligen att övervintra här nere i söder. Sedan tidigare i vår har jag vita gyllenlack i en kruka på verandatrappan, men nu har även några lilablommande plantor hittat hem hit. 


Jag har planterat dem i en grönskimrande betongkruka, som jag köpte fyra minuter innan stängning på Åbergs Trädgård utanför Ystad förra sommaren. Det där är ju definitivt ett ställe som jag måste besöka igen utan tidspress, för det var ju rena rama paradiset för en trädgårdsnörd, hihi!


Det sägs att vi ska få över 22 grader varmt imorgon och på fredag. How lovely! Fast på lördag dippar visst temperaturen till 13 igen, så det kanske är läge att försöka köra lite kvällshäng i trädgården kommande dagar. Inte mig emot!

tisdag 17 april 2018

Pyttesmå karotter

Loppisen i söndags var egentligen en sådan där loppis där inte speciellt mycket tilltalade mig. För att vara just en sådan loppis är det ju ändå märkligt att jag inte kom därifrån tomhänt, haha! När den värsta tjurrusningen var över gick jag en sväng via porslinsbordet, där det stod fem pyttesmå karotter i glassiga 50-talspasteller som ingen verkade vara spekulant på. De kostade bara fyra kronor styck och jag gillar ju just porslin i 50-talspasteller, så jag tänkte att jag kunde förbarma mig över dem.


Om porslinet är nytt eller gammalt har jag ingen aning om, men av bokstäverna i botten att döma gissar jag att det kan vara Villeroy&Boch. De har (hade?) väl en fajansfabrik i Luxemburg, om jag inte minns fel. 


"De skulle ju kunna vara jättefina att servera en sorbetkula i," sa jag.
"Ja, för det äter vi ju så ofta," sa maken.


Ännu ett sådant där loppisköp som det egentligen inte fanns någon som helst plan för, alltså. Jag är  himla bra på det...

måndag 16 april 2018

Vårtecken

I rabatten längs husväggen (den varmaste platsen i hela trädgården) tittar några små nunneörtblommor upp och undrar om våren äntligen är här. Jag svarar att det är den.


I buskarna in till grannen på södersidan blommar skilla i mängd. Det är alldeles blått och ljuvligt där inne! Jag knipsar av några och sätter i de små glasvaserna i köksfönstret.


Vid ladan står min kompis Spove och är lite sur för att jag glömde honom kvar ute hela vintern. Inte den minen, Spove! Det är ju vår nu, så allt är väl glömt och förlåtet?


I det gamla äppelträdet på baksidan har jag hängt upp det lilla boet i vass, som nu hänger där och väntar på att gnuttarna ska komma och flytta in. Ännu ett säkert vårtecken! (Ni minns väl "Bobo och gnuttarna"?)


Och så har jag tagit ner julbelysningen ur snöbollsbusken. Bara det! Ovanligt tidigt ändå, får jag säga. Förra året satt den uppe till maj, hihi!