onsdag 20 oktober 2010

Funderingar vid ett köksbord

Jag sitter vid mitt köksbord, lyssnar på lokalradions trivsamma pladder, dricker varm choklad, funderar och förundras. Det är bara tre månader sedan vi blev permanenta "Glesbygds"-bor, men samtidigt känns det som om livet vi hade i "Storstad" ägde rum i ett annat århundrade. Tänk, att en cityflicka som jag kunde ändra sig så! (Hur vi hamnade här från början kan du läsa här.)

När vi väl bestämde oss för att flytta till Solhäll permanent, tror jag att flera i vår omgivning tänkte att vi var lite väl spontana. Visserligen gick det ganska snabbt när vi väl bestämt oss (varken sambon eller jag är personer som går och ältar saker under längre tid, vi GENOMFÖR, för det är inte värre än att man kan ändra sig), men ogenomtänkt var det absolut inte. 

Vår flytt handlar inte bara om kärleken till ett skevt litet hus, utan är också en slags befrielse. Vi har valt att hoppa av den karusell med högt tempo, dyrt boende och höga lån som livet i storstaden för med sig, vare sig man vill eller inte. (Om man inte är miljonär...)

För "Storstads"-pengarna kan vi nu leva helt skuldfria i "Glesbygd" och dessutom ha lite pengar över. Visserligen finns det många renoveringsprojekt att lägga dem på, men det innebär också att jag har förmånen att ta tid på mig och se mig om efter jobb i lugn och ro. (Sambon pendlar till sitt gamla jobb, men önskedrömmen är att ingen av oss ska behöva jobba heltid på sikt.) Vi har sänkt våra levnadskostnader rejält, och vi njuter dessutom en livskvalitet som inte kan köpas för pengar: Tryggheten i människor som hälsar när man möts, ett livstempo som är betydligt mer hälsosamt och orörd skog och natur alldeles i närheten.

Kanske ägnar vi oss åt verklighetsflykt. Eller kanske är det så här livet faktiskt kan vara, om man vågar (och har möjlighet) att ta steget!

Bloggerskans favorithörna i tillvaron

10 kommentarer:

  1. Verklighetsflykt??
    Snarare ta vara på livet när man kan skulle jag se det som!
    Tycker det låter hur fint ut som helst för den själsliga tillvaron=))

    SvaraRadera
  2. Vilken vacker vrå att sitta och fundera vid :)
    Är så imponerad av er som tagit steget från tanke till handling!

    Sitter själv just nu vid ett köksbord inte så långt bort från dig. Vi har inte tagit så målmedvetna beslut men har skapat en tillvaro där jag jobbar hemifrån, vilket ger tid att njuta av livet på landet.

    Kram till dig!

    SvaraRadera
  3. Hej!!
    Det låter helt fantastiskt i mina öron!!!!
    Skulle vilja ändra min arbetssituation men är en fegis....Vi får se! Du undrade om min kvinnocirkel! Vi har avslappning, samtal, dricker te och avslutar med meditaion! En grupp kvinnor som inspirerar och stöttar varandra. Om du vill kan du googla på Mundekulla Kurs och Retreatgård. Det ligger i min grannby och det är Anne som leder den. Finns även en nyutkommen bok, du kanske vill starta en egen cirkel!!!

    Din vrå är supervacker! Jättekul att du hittat till min blogg;o)
    Många Kramar Malin

    SvaraRadera
  4. Önskar jag vore i dina skor. Otur i arbetslivet och annat har gjort att jag MÅSTE in i ekorrhjulet igen för att vi ska kunna fortsätta leva som vi gör just nu. Ändå är vår hus inte dyrt, vi har inga dyra kläder osv men på något sätt slukas alla pengar upp ändå. Att jobba mindre, både jag och J, hade varit underbart. Men även om man har råd till det är det svårt att hitta ett arbete som tillåter det! Starta eget är ett stort steg som jag kanske tar en dag men då behöver jag lite anställningstrygghet först i ett par år :(

    Njuuut Anna-Karin!!

    KRAMAR från ett hektiskt Malmö

    SvaraRadera
  5. Härliga funderingar du har! Eftersom jag hela livet bott på landet så vet jag ju inget annat.... men kan nog säga att bo i storstaden inte riktigt är min melodi! Lägger mitt visitkort här är ny som bloggare! Ha en skön kväll! Kram Iréne

    SvaraRadera
  6. Jag tycker att det är just förnuftigt att göra som ni har gjort. Det vill säga, ni har valt att göra det som ni mår bra av! Det är ju egentligen den enda förklaringen som behövs! Jag prioriterar också ledig tid, tid för mig och mina pyssel mycket högre än karriär och att tjäna mycket pengar. För man kan inte köpa mer tid hur mycket pengar man än har...

    SvaraRadera
  7. Vad glad jag blir!!! Tänk att det faktiskt finns människor som struntar i pengar och värderar livet i stället! Vi har också valt att leva annorlunda än gemene man... Skönt att höra att det finns fler som kan hoppa av karusellen och säga att näe, jag vill inte ha det såhär!

    Kram/ Anna

    SvaraRadera
  8. Jag blir så glad när jag läser detta!! Så kul att du skrev om det!
    Ända sedan jag började följa din blogg så har jag fått som en känsla av lugn när jag tittat in här! Det måste ju vara så att det lyser igenom att ni mår himla gott med erat liv utanför stadens brus! Härligt!!!!

    KRAM:)

    SvaraRadera
  9. vilka underbaringar jag ser på hyllan! å allt är grönt! ;) så fiiiiiiint!

    tack för din fina kommentar på calinas.se.. alltid lika glädjande!

    SvaraRadera
  10. Vad glad jag blir för er skull när jag läser vad skrivit om er tillvaro...
    Måste vara helt underbart att få stanna upp och bara kliva av och byta riktning!

    Sköt om dig!
    Kram

    SvaraRadera

Jag blir så glad för att du vill lämna en kommentar!