onsdag 31 januari 2018

Schackrutor i grått

Medan min dator har ägnat en bra stund av kvällen åt uppdateringar, så har jag roat mig med att smygöppna paketen med kakel och klinker som jag hämtade efter jobbet idag. Jag kunde inte låta bli att provlägga några klinkerplattor för att se hur det kommer att bli. Det ser svartvitt ut på bilden, men i verkligheten är det en mörkgrå och en ljusgrå nyans. Jag är så himla nöjd! Det kommer att bli hur snyggt som helst.


Idag har det både snickrats, dragits ny el och nya avloppsrör. Full rulle med andra ord, och nu framåt kvällen går det till och med att kliva in på ett helt nytt undergolv. Jag har satt in en pinnstol för att känna hur det känns att sitta på toaletten, haha! Vi hade ett kort byggmöte med våra duktiga hantverkare imorse. När det ändå skulle dras helt nya avloppsrör och vattenledningar, så öppnades ju möjligheten att ändra runt layouten lite grann, och nu kommer vi att få plats med både ett större handfat och ett något större duschutrymme. To be continued... 

tisdag 30 januari 2018

Ett hål i golvet

Igår revs så hela det gamla badrummet ut. Innerväggar, golv, tak, rör, ja rubbet åkte rakt ner i en byggcontainer på uppfarten. Det enda som finns kvar är några stackars plankväggar och ett hål rakt ner till källaren. Man undrar ju hur det ska kunna bli något vettigt av det här, haha! 


Toalettlös vill man ju helst inte vara (och en hink i köket känns ju inte så lockande i längden), men som tur är har vi fått en byggtoalett i form av en liten bod, som står alldeles runt hörnet vid kökstrappan. Den är finare än den toalett vi hade innan, haha! Vi får väl se hur långvarig lösningen blir, men vi tar det lugnt och gillar läget så länge. 

måndag 29 januari 2018

Tack för julklappen!

2017 års julklapp från min arbetsgivare var ett presentkort med en summa att spendera i (nästan) valfri affär i Osby. För min del var det inte så svårt att hitta på något att köpa för pengarna. Presentkortet räckte till hela åtta fröpåsar på Växtmästaren, där jag redan mer eller mindre är stamkund. Min vana trogen undviker jag försådd om jag kan, men stärkt efter förra sommarens egenhändigt uppdragna tomatplantor bestämde jag mig för att köpa lite roliga tomatsorter. Det blev följande:

  • 'Supersweet 100'; rikbärande röd körsbärstomat som lär vara bra i växthus
  • 'Chocolate Cherry'; liten söt körsbärstomat med strimmor av mörk choklad
  • 'Tigerella'; tidig medelstor röd tomat med gyllene strimmor
  • 'Ildi'; gul körsbärstomat som ger upp till 120 frukter på samma klase


Jag köpte också två zinniasorter, rosenskära och fjädervallmo, som alla går att så direkt i maj-juni:

  • 'Sunbow Purple'; ljusviolett zinnia
  • 'Zinderella Peach'; orange- och rosatonad zinnia med mörk mitt
  • 'Xanthos'; ljust guldgul rosenskära, som blir lägre än vanligt och passar i kruka
  • 'Lilac Pompom'; ljust lilarosa fjädervallmo, vars frökapslar kan användas som eterneller

En julklapp helt i min smak, alltså. Tack för det, kära arbetsgivare! 

söndag 28 januari 2018

Blomstersäng

Att jag har ögon känsliga för grönt är väl föga förvånande. När jag är på loppis kan jag lova att jag pillar på precis ALLT som är grönt, även om jag ratar 99% av sakerna i slutänden. Igår körde jag precis samma taktik på ett loppisställe i Osby, och tur var väl det, för bland gosedjur och plastpåsar med gamla leksaker grävde jag fram ett riktigt litet guldkorn: En gammal docksäng i trä för 20 kronor i just den rätta gröna färgen. 


En av mina andra loppisstrategier är att tänka outside the box. Jag tänker alltid att allt går att förändra eller använda på ett helt annat sätt. Några dockor planerar jag alltså inte att ha i mitt fynd. Istället handlade jag billiga primulor i olika färger på mataffären och stoppade ner dem i sängen. Hux flux så fick jag en fin blomsterlåda. Eller en blomstersäng!


Primulor lever i ärlighetens namn inte så länge hos mig, men jag betraktar dem lite grann som snittblommor. Lever de en vecka blir jag glad, och en tulpanbukett för 100 kronor hade ju ändå inte stått längre. 


Idag tömmer vi badrummet. Hantverkarna skulle ha kommit i torsdags, men tyckte att det var både onödigt och sorgligt att lämna oss utan toalett en hel helg, när de ändå inte jobbar på lördagar och söndagar. Imorgon (och gud vet hur lång tid framöver) är det bajamaja på uppfarten som gäller... 

lördag 27 januari 2018

Inrednings-outlet

I Osby ligger företaget Affari, som är en av Sveriges största grossister inom heminredning. (Deras grejer säljs bland annat på Fröjd, som också ligger i Osby.) Några gånger per år öppnar de en outlet-butik i sitt showroom, och nu i helgen den här veckan var det öppet där. En lagom lördagsutflykt, tänkte jag och körde dit.


Utbudet var stort och priserna var verkligen på fyndnivå. Givetvis stannade jag lite extra på den gröna sektionen, hihi!


Eftersom jag alltid tänker trädgård, så kom jag därifrån med diverse plåtkrukor och metallbrickor i grönt och grågrönt. De blir fina att skapa små arrangemang med utomhus i vår och sommar, som till exempel här på det vita bordet på hörnan.


Brickorna är bra att ha när man vill skapa mindre stilleben, eller så kan man ha dem som blomfat för större krukor. Kanske lite shabby fake (som maken skulle ha uttryckt det), men fina ändå. Och billiga! Kanske tar jag in en av dem och gör något fint inomhus.


Nästa gång ska jag nog komma någon av de första outlet-dagarna, för det hade visst funnits mängder med fina utekrukor där. Jag tog den sista stora terracottakrukan, men sådana här hade jag kunnat tänka mig fler av. (Förra veckans tulpanbukett fick agera statist på väg ner till komposten, hihi!)


På vägen hem gjorde jag ett trevligt loppisfynd, och nu på eftermiddagen var jag i grannbyn och hämtade ytterligare ett finfint fynd från en lokal köp-och-sälj-sida på Facebook. Fast det får jag visa en annan dag, för kameran hängde visst inte med i svängarna där.


(OBS! Länkarna är inte sponsrade.)

fredag 26 januari 2018

Det värsta jag vet

Något av det värsta jag vet är när det är dags att köpa nya byxor. Det var det egentligen redan före jul, men sen är jag ju världsmästare på att skjuta upp sånt jag verkligen inte gillar att göra. Idag var det dock ingen pardon längre. Det var dags att ta tjuren vid hornen och just do it. Jag gjorde processen kort och stegade in på den lilla damshoppen som ligger här i byn. (Jodå, vi har faktiskt en sån också.) Där är de minsann proffs på sådana som mig: En snabb titt på mitt akterparti, och så plockade de fram precis rätt storlek. Jag provade tre par jeans och köpte två, när jag ändå hade gjort mig omaket att masa mig dit. Förhoppningsvis innebär investeringen i två par att jag har köpt mig själv extra tid fram till nästa gång. Och titta så fin jag blev! 


Som belöning för att jag överlevde hela situationen, och det utan varken gråt eller panikångest, gick jag raka vägen till mataffären och inhandlade en påse ostbågar. (Det var ju dessutom rejält med stretch i brallorna...) Så ikväll vet ni vad jag gör, hihi! Fast jag har nog inte brallorna på mig...

torsdag 25 januari 2018

I träda

Jag är inte ute i trädgården speciellt mycket så här års. Det kan ju i och för sig bero på att det alltid hinner bli mörkt innan jag kommer hem om vardagarna, men i ärlighetens namn blir det inte så mycket utetid på helgerna heller. Det beror nog på en kombination av ruggigt väder och ren och skär lathet, tror jag. Perennerna står oklippta kvar i rabatterna, och löven ligger fortfarande inkrattade provisoriskt under buskarna. På hörnan står de röda skidorna kvar, som ett minne av julen 2017. 


Både trädgården och bloggerskan ligger i träda, kan man säga. Fast jag vet ju hur det blir, bara takdroppet börjar. Då vaknar vi till liv, och sen är vi ostoppbara! 

onsdag 24 januari 2018

En sådan dag

Nog finns det dagar då man längtar lite extra efter silande solljus mot silvrigt bladverk, purpurklättens blommor som tycks sväva i luften, ludna lammöron mot trädgårdssträva fingrar och kvistar av sagolikt blommande spirea. Idag tror jag alldeles bestämt att det är just en sådan dag...


Nog finns det dagar då man längtar lite extra efter att återse sin trädgård i sin fulla prakt. Dagar då man längtar så att det nästan gör ont. Idag tror jag alldeles bestämt att det är just en sådan dag...

tisdag 23 januari 2018

Kungligt badrum

Nu tutar vi och kör alla husprojekt på en gång. Medan snön ligger vit över den nygjutna plattan nere i moraset passar vi på att låta hantverkarna göra badrummet också. Vi har ju faktiskt varit lite standby sedan i slutet av sommaren, så det är lika bra att gasa på medan tillfälle ges. Kaklet tittade vi ut redan innan jul, och nu är det beställt. På väggarna blir det klassiskt vitt kakel 15x15cm med stålgrå fog, och golvet blir schackrutigt 10x10 cm i två gråa färger (mitten högst upp respektive mitten längst ner på bilden) med antracitgrå fog. Med en golvyta på ynka 3 kvm och väggar som bara är lite drygt 2 m höga, varav ena långväggen har en dörröppning och ena kortsidan ett fönster, så går det inte åt så många plattor.


Ett tag övervägde vi svartvitt golv, men med så pass små rutor på så pass liten yta kändes det mest plottrigt. Dessutom såg jag kombinationen ljusgrå + mörkgrå rutor i det kungliga badrummet på Sofiero i somras, och det var så himla snyggt. Så nu blir det ett kungligt badrum även på Solhäll, hehe! 

Fast innan vi kommer så långt är det ju en del grovjobb som ska göras först. Bland annat ska gamla stammar och rör ses över och eventuellt bytas. (Det är nog samma rör som är kvar sedan badrummet byggdes, och gud vet när det var.) Det ryktas att rörmokaren ska komma och börja redan på torsdag, och sen lär det bli bajamaja på uppfarten ett tag framöver. Eller möjligtvis en hink i källaren. Man kan ju undra vilket som är värst... Men den som väntar på ett kungligt badrum kan nog stå ut med det också!

måndag 22 januari 2018

Lattjolajbanlåda

Efter en storstädning i NO-preppen på sitt jobb räddade maken ett par unikaboxar med handtag från ett säkert öde på soptippen. Någon gång på 70-80-talet innehöll lådorna allt man behövde för att göra ett trevligt NO-experiment, men tiderna ändras ju som bekant och lådorna hade nog mest stått på en hylla och samlat damm de senaste decennierna. Ni kan ju gissa vem som snabbt tiggde till sig den gröna av de två!


Lådan är inte bara grön, den är också som gjord för förvaring av frö- och lökpåsar och annat smått man kan behöva hålla reda på. En lattjolajbanlåda för trädgårdsnördar, med andra ord. Klart man behöver en sådan!


Får man långtråkigt medan man väntar på våren kan man ju alltid göra instuderingsfrågorna och grupparbetsuppgifterna som sitter kvar i locket, hihi! Fast det där med NO var aldrig min starka sida i skolan, så jag får nog googla svaren...


För övrigt undrar jag om det är kört för de där tre påsarna med tulpanlök, som jag köpte på rea på rean i december. De hann aldrig komma i jorden innan det frös på, men jag tänkte att jag kanske kan pilla ner dem i en kruka och ställa i ladan så länge. Funkar det tro, eller är det försent? Man kan ju iallafall försöka.

söndag 21 januari 2018

Rosa tulpaner i gul burk

Idag har jag pysslat i köket. Diskat och plockat undan lite, medan jag har lyssnar på poddar i mina trådlösa hörlurar. Så ljuvligt det är att bara vara hemma och skrota, i synnerhet när dagsljuset silar in i stugan. Det är man inte direkt bortskämd med om vardagarna.


Jag ville ha en stor kruka att sätta gårdagens tulpaninköp i, men det var så mörkt igår kväll, så jag orkade inte gå ut i ladan och rota. I pysselrummet i källaren hittade jag en stor gul plåtburk, som jag tömde på sitt innehåll och använde istället. Det blev riktigt charmigt. Lite Villa Villerkulla möter Bråkmakargatan, så där. 


Den gröna löparen köpte jag på Indiska för några veckor sedan. Jag älskar den där dovt grågröna färgen, som passar så bra till de flesta färger här hemma. Ja, den funkar till och med i röda rummet!


Nu väntar jag på att eftermiddagskaffet ska bli klart. I ugnen står en plåt med smörcroissanter som vi ska mumsa därtill. (Löjligt gott, det där.) Och så har jag köpt årets första nummer av Allers Trädgård som jag också tänkte spisa till kaffet. Vad mer kan man begära av en söndag i januari?

lördag 20 januari 2018

Språkets gåva och vackra tulpaner

Jag tog mig med buss till stan redan vid halv 12, för att hinna springa några ärenden och ta en snabb fika innan det var dags att lyssna på Christopher O'Regan på Regionmuséet. Det var verkligen en angenäm upplevelse att höra honom berätta live; karln har ju både språkets gåva och en otroligt behaglig berättarröst, och dessutom en rejäl dos humor som pricken över i. En timme flög förbi som ingenting.


Jag och min kollega fick en kort pratstund med honom i dörren på vägen ut, vilket var trevligt. Sen köpte jag med mig två buntar tulpaner och några kvistar eukalyptus från ett blomsterstånd på Stora torget, innan jag satte mig på "Glesbygds"-bussen och åkte hem igen. 


Ni vet väl förresten att man kan gå guidade visningar i Gamla stan i Stockholm med Christopher O'Regan som ciceron? Mer info om det hittar ni HÄR

(Länkarna i dagens inlägg är helt osponsrade.)

fredag 19 januari 2018

Isrosor

Termometern visar minusgrader sedan några dagar tillbaka, men fast jag egentligen är en riktig fryslort tycker jag att det är riktigt skönt med den torra kylan. Alla med erfarenhet av hur gräsligt råkall och eländig en skånsk vinter med plusgrader kan vara, förstår precis vad jag menar. Och det är ju så vansinnigt vackert med isrosor på fönsterrutan. (Även om det förmodligen betyder att vi har otäta fönster, men det visste vi redan...)


Och så bockar vi av ännu en arbetsvecka i kalendern. Ikväll tittar jag på "Scott och Bailey" på SVT, och imorgon har jag (och en sisådär hundra andra) en date med Christopher O'Regan på Regionmuséet i Kristianstad. Tur att jag har ringt och bokat biljett, för jag läste i tidningen att det är helt slutsålt. Alldeles säkert en konsekvens av TV:s genomslagskraft, skulle jag tippa. 

Happy Friday, allihopa everybody!

torsdag 18 januari 2018

Inspektion i dagsljus

I sin igenfrysta damm har Putte suttit och undrar vad det är som händer bakom henne. Är det en koja? Eller ett scoutläger? Nej, det är ju vårt stugbygge som skymtar där bakom den nakna snöbollsbusken och forsythian! Och den nya stenbumlingen som grävskopan grävde upp. Titta vad stor den är, hurra!


Sedan grunden gjöts innan jul har det inte hänt så mycket mer med vårt stugbygge. Betongen måste härda ordentligt innan murandet av väggar tar vid. Som skydd har vi haft det provisoriska vindskyddet ett par veckor, men igår tog de bort brädorna, så nu ligger presenningen direkt ovanpå betonggrunden.


Bakom smatten sticker det upp ett gult plaströr, där det sedermera ska dras el ner till stugan. Hålet bort dit fyllde de igen på en gång, så där ser marken redan förhållandevis OK ut. Lite värre är det med stråket runt huset där grävskopan och lastaren har kört...


Fast för en och en halv vecka sedan var de ju här och fyllde igen hjulspåren så gott det gick, så nu ser det ändå aningens lite bättre ut. Autostrada-känslan får vi nog ändå leva med ett tag till... Det har blivit en ny nivåskillnad mellan de olika markdelarna, som fortfarande känns ovan. Här får vi nog fixa till lite grann sedan, när allt byggande och körande är över. Sedan bilderna togs har vi fått mer snö, som hjälper till att kamouflera det trista lite grann så länge.


Ikväll är planen att jag ska duscha och gå och lägga mig tidigt, så att jag kan bädda ner mig med senaste numret av "Drömhem och Trädgård". Nog vore det gott att hinna bläddra i lite trädgårdsböcker också, innan det är dags att släcka lampan. För tänk så många roliga trädgårdsprojekt jag har att se fram emot säsongen 2018! I vilken ände ska jag börja, månntro?

onsdag 17 januari 2018

Little Joseph

Ni som följer den här bloggen vet ju att jag gör det till lite av en sport att fynda second hand, men även en gammal loppisräv som jag faller ibland handlöst för dyra moderna designergrejer. Som ljushållaren Little Joseph, designad av formgivaren Maxim Velcovský från det tjeckiska designkollektivet Qubus. 


Little Joseph har funnits på marknaden ett bra tag, en sisådär 10 år eller så, och räknas visst redan som en modern klassiker av dem som förstår sig på sånt. Jag har spanat på honom under åren, både på bloggar och i inredningstidningar, men jag brukar ju inte direkt vara först på bollen när det gäller vad som är trendigt. I början tyckte jag att han nästan var lite läskig, men efter ett tag kom jag fram till att han har en charm som vinner i längden. Vad säger ni, är han creepy eller cool?


Ett decennium senare än alla andra klickade jag så hem mitt eget exemplar av Little Joseph, och idag anlände han med DHL. Vid fotograferingstillfället ikväll råkade det bästa ljuset finnas i hallen innanför glasverandan, så nu hamnade han där till att börja med, men känner jag mig själv rätt kommer han att flytta runt på olika ställen här hemma innan han hittar sin plats. 


Kanske tycker jag om honom för att han påminner mig om Lisa Larsons lilla luciatåg, där både tärnan och lucian bär ljuset rakt upp från huvudet. Jag älskar de där små figurerna och sörjer alltid lite när jag måste packa ner dem i början av januari, men nu kan ju Little Joseph få bli min lille året-runt-stjärngosse, hihi! 

tisdag 16 januari 2018

Livat i holken

Vi fick två trärena fågelholkar i julklapp. Vilken himla trevlig present! Målarfärgen ingick i julklappen, så det var ju bara att skrida till verket. Tanken från givaren var nog att maken och jag skulle måla en var, men medan han var upptagen med annat kunde jag (i vanlig ordning) inte hålla mig, utan målade båda av bara farten. De blev riktigt fina!


Holkar ska man ju helst hänga upp på hösten eller på vårvintern, och eftersom jag har bestämt att det är vårvinter nu så är det nog läge att börja fundera på var de ska sitta. För att fjäska lite extra för eventuella framtida hyresgäster tänkte jag ta lite överbliven adventsmossa och lägga i botten. Hoppas att någon vill flytta in, så att det blir lite livat i holken framöver!

måndag 15 januari 2018

Vitaminkick på Tulpanens Dag

Den 15 januari varje år är det Tulpanens Dag. Idag alltså, hurra! För att vara på den säkra sidan och inte riskera att bli utan, så fuskade jag och köpte mina tulpaner redan i helgen. Med några kvistar vaxblomma och lite eukalyptus blev det precis en sådan där rufsig bukett som jag gillar så mycket. 


Egentligen gillar jag ljusrosa tulpaner bättre, men jag får medge att det känns som en riktig vitaminkick med lite knalligare rosa i den annars så grådystra tillvaron. Fast ska jag vara ärlig (och det ska man ju) så firar jag tulpanens dag varje dag så här års. Mitt stående nyårslöfte varje år är ju att unna mig tulpaner så länge säsongen varar. Ett enkelt sätt att överleva oxmånaderna, och bra mycket billigare än terapi, hihi!


Den andra höjdpunkten med dagens datum är att min kör äntligen återsamlas för årets första övning, hurra! Extra bra att vi övar på måndagar, för sen har man bunkrat upp positiv energi som varar veckan ut. Där kan man också snacka om en riktig vitaminkick!

söndag 14 januari 2018

För 45 kronor blandat

Jag slank inom en snabbis på en av byns lokala loppisar igår. Där är det alltid full rulle på lördagarna, och omsättningen på prylar brukar vara ganska stor. Jag kom därifrån med lite småplock för sammanlagt 45 kronor: En gammal butelj, en pytteliten ugnsform i grönt porslin (som jag nog mer tänkte ha som tvålkopp nere vid badkaret), 10 gamla tändsticksaskar och en shabby fake-grunka med texten "Merry Christmas" på ena sidan, som det nog har varit en liten julgrupp i en gång i tiden. Inte speciellt vacker, men jag tänker ju alltid att jag kan göra om saker.


Tändsticksaskarna är inte jättegamla, utan snarare från den där nyutgåvan som kom för några år sedan. Jag tycker iallafall att de är jättevackra. Som små konstverk.


Den där shabby fake-grejen målade jag om redan idag. Man tager ju som bekant vad man haver, så det blev grön träbets igen (samma som på julträdet och julkyrkan), och när jag var klar var den riktigt fin. Den blir bra som förvaring för några av mina badrumsskåpsfavoriter.


Det där lilla målarprojektet har varit dagens hittills enda riktiga aktivitet. Annars har jag mest legat i soffan, druckit kaffe och zappat mellan konstiga TV-program. Ibland behöver man sådana dagar, och idag var det visst en sådan dag. Och ikväll blir det bästa TV-programmet just nu: "Bron" med fantastiska Sofia Helin som Saga Norén. Me like very much!

lördag 13 januari 2018

Clooney och Pitt

Ibland köper jag blommor på byns finaste lilla blomsteraffär som jag hinner glömma vad de heter innan jag kommer hem. Idag var det dock inte så svårt, eftersom jag bara behövde tänka på två stiliga Hollywood-herrar. Den ståtliga ranunkeln heter nämligen Clooney, och honom tänker man ju gärna på. De silvergröna kvistarna är en slags glansbuske som heter Pittosporum, och det där med Pitt var ju också ganska lätt att komma ihåg. (Av andra anledningar med, för den delen...) Vad anemonen heter förtäljer inte historien, men när det gäller gorgeousness platsar den ju mer än väl i sällskapet.


På glasverandan är det kallt och fuktigt så här års, så där vill man helst inte vara mer än 30 sekunder i taget. Januari månads bästa fotoljus bjuder den iallafall på, så ibland får man ta på sig en tjocktröja och bita ihop. 


Nu ligger jag i startgroparna för att plocka undan lite i köket och dammsuga bort granbarr ur golvspringorna i röda rummet och ute på glasverandan. Granen åkte nämligen ut den vägen imorse, efter att ha stått naken i ett hörn och väntat på det hela veckan. Här i "Glesbygd" är det så fiffigt ordnat att man ställer granen ute vid vägen och fäster 40 kronor i en av grenarna, och sen kommer Lions och hämtar den. Mycket praktiskt, det där. 

fredag 12 januari 2018

Vartefter andan faller på

Fredag igen, hå hå! Och nog är man redo för det efter årets första hela arbetsvecka. Det är märkligt det där, vad snabbt det går att glömma att man faktiskt hade semester så sent som i förra veckan...


Vad helgen kommer att innehålla står ännu skrivet i stjärnorna. Skönt är det iallafall med oplanerad tid, då man bara får freestyla och göra saker lite vartefter andan faller på. Förhoppningsvis blir det både tid för flit och lättja. Att det där sista räknas som en av de sju dödssynderna måste väl vara preskriberat för länge sen...

torsdag 11 januari 2018

Glada ansikten och ett föreläsningstips

I den smala gången mellan sovrummet och hallen på baksidan möts vi dagligen av ett gäng glada ansikten. Där hänger det nämligen några sköna omslagsbrudar från 1956 års upplaga av tidningen "Hela världen". Jag älskar de där ansiktena! Och jag älskar det äppelkindade friska skönhetsidealet, som trots allt verkade råda för 60 år sedan. (Iallafall i den här tidningen.) Egentligen är tjejerna sex stycken, men bara fyra fastnade på bild. Fotovinkeln här är inte den lättaste, om man säger så...


På tal om något helt annat, så läste jag just att historikern Christopher O'Regan (från mitt favorit-TV-program "Det sitter i väggarna") föreläser på Regionmuséet i Kristianstad den 20 januari. Han är ju så himla behaglig att lyssna på, så jag skulle absolut kunna tänka mig att gå dit. Kanske ett tips för fler av er, som bor i krokarna? Mer information om föreläsningen kan du hitta om du klickar HÄR.

onsdag 10 januari 2018

Hur hamnade vi här?

I januari 2008 bodde vi fortfarande i  "Storstad", som i den här bloggens barndom var mitt kodnamn på Malmö. (Vilket ni säkert har räknat ut för länge sedan.) Vi bodde i en 3,5-rumslägenhet nära Möllevångstorget, och för första gången i livet kände jag att jag var redo för hus. Jag kan bara säga att hus i Malmö med omnejd var galet dyra redan på den tiden, och eftersom vi inte ville skuldsätta oss upp över öronen övergick husplanerna ganska snart till planer på ett fritidshus. Gärna ett som man kunde vistas i året runt.


Varken maken eller jag hade någon som helst anknytning till "Glesbygd" (som ligger i den nordöstra utkanten av Skåne, vilket ni säkert också redan har räknat ut), mer än att vi brukade köra igenom byn när vi körde till Ryd i Småland (som maken har familjeanknytning till). De gånger svärmor var med i bilen så kommenterade hon alltid att hon tyckte det såg så charmigt och välordnat ut här. Och det gjorde det ju. Någonstans där började ett frö att gro. Dessutom kändes naturen väldigt nära, vilket var viktigt för min man. 


Jag hängde mycket på Hemnet på den tiden, och det tog inte lång tid för mig att upptäcka vad man faktiskt fick för pengarna i den här delen av Skåne. Det är nästan lite pinsamt att erkänna det, men Solhäll var bara det andra huset vi tittade på.  Det hade stått tomt i över 1,5 år, men maken och jag klev in i det skruttiga huset och bara bestämde oss: "Det här tar vi!" Spontanitet var bara förnamnet, och det var nog en och annan som tyckte att vi var helt galna. Men eftersom prislappen var galet låg, och eftersom det inte handlade om ett permanentboende utan ett fritidshus, så kände vi att vi inte hade något att förlora. Vi lade ett bud och var husägare några timmar senare. Och så började vår kärlekshistoria med Solhäll.


Det som var tänkt att bli ett fritidshus blev så mycket mer. I två år pendlade vi fram och tillbaka mellan Malmö och Solhäll så gott som varje veckoslut. Vi jobbade i stan om vardagarna, men så fort det blev fredag kastade vi oss i bilen och körde de 12 milen upp till "Glesbygd". När det var dags att återvända till stan på söndagkvällen kändes det tyngre och tyngre för varje gång, och när vi hade hållit på så i 2,5 år fattade vi beslutet att flytta hit permanent. Det har vi aldrig ångrat!


Under 10 år har det hänt mycket med Solhäll. Idag är vårt skruttiga lilla hus inte fullt så skruttigt. En hel del renoveringar har det blivit genom åren, men stugkänslan finns fortfarande kvar. När vi flyttade hit permanent var jag rädd att den där känslan av total förälskelse skulle försvinna, men det har den inte gjort. Snarare tvärtom! "Dig får de bära ut med fötterna före!" sa vår hantverkare skämtsamt en gång, och han hade så rätt.


Vi flyttade från en lägenhet på 85 kvadratmeter till ett skevt litet hus på 76, vilket man väl ändå får kalla downsizing. Det är ett faktum att vi aldrig hade köpt det här huset om vi hade vetat att vi skulle bo här permanent. Tänk vilken tur att vi inte visste det!

tisdag 9 januari 2018

Chelsea i backspegeln

Fotografering om vardagkvällar i januari är inte direkt min paradgren. Istället bjuder jag på ett allmänt ihopplock av opublicerade bilder från Chelsea Garden Show från 2017, som jag hittade i min dator när jag satt och frossade i gamla trädgårdsbilder. Okommenterat den här gången, men en bild säger ju ofta mer än 1000 ord. Och nog blir man smått sjuk av sommarlängtan när man ser grönskan och allt det blommiga vackra?










I år har jag inte planerat in något återbesök, men någon gång i framtiden vill jag absolut åka hit igen. För dig som är sugen på en tur redan i år (om det finns biljetter kvar) finns det mer information att hämta i det HÄR inlägget. (Klickbar länk.)